Onsdagen 28/01 2015

Onsdagen 28/01 2015

Både Kiara och kattunge mår suveränt. Hen har ökat jätte mycket i vikt och det är glädjande att se att Kiara klarar av mammarollen fin fint. Än så länge vet vi inte könet på hen men det lär vi snart se!

Viktdiagram:

  • 24/01 82g
  • 25/01 90g
  • 26/01 112g
  • 27/01 130g
  • 28/01 155g
Morgonen 24e Januari

Morgonen 24e Januari

När jag kom hem från jobbet fredagen den 23e Januari kl 15.00 var det inget ovanligt med Kiara förutom att hon låg ner och vilade mycket och hade lite ”skakningar” längst med buken, jag postade en film på facebook i aby-och somaligruppen för att få svar från erfarna uppfödare om vad det kunde vara. De flesta sa att det var förvärkar och att det är täcken på att hon öppnar sig, de siade om att kattungarna skulle komma samma natt. Vilket de hade rätt i, så jag och Haris stannade uppe länge och vaktade Kiara, kollade efter tecken osv.

Vid 02 tiden steg hon upp ur sin viloposition och blev helt plötsligt väldigt verbal, talade med mig och försökte leda mig någonstans, nu var det på gång. Detta höll på till 03.30 då hon slutligen hittade sin plats, vilket blev i min garderob som jag lade en handduk i. 04 började hon få kraftiga värkar och fostervattnet i from av en mörkröd bubbla kom ur henne, vilket hon slickade i sig kvickt. 04.20 ser jag en viltfärgad kattunge komma ut med baken först, sedan svansen.. Detta tar onekligen lång tid och Kiara hade det jätte jobbigt, hon ändrade position och ibland gick runt med halva ungen ute. Senare sprang hon ner för trapporna till toaletten, jag sprang efter och stängde dörren bakom mig så hon inte kunde springa runt i hemmet mer, jag hindrade henne från att gå på lådan. Det såg ut att göra jätte ont och hon flämtade och suckade. Jag var tvungen att hålla kvar henne så hon inte skadade ungen när hon gick runt. Klockan hade blivit 05.46 och bakbenen var ute, sedan frambenen, nu satt ungen fast vid halsen vilket var jätte problematiskt. Jag strök ett finger på ungen då jag tyckte att den låg rätt still, den var kall. Jag insåg att ungen var dödfödd och Kiara hade så svårt att leverera den för att den var död och inte kunde röra sig ut ur mamma. Kiara tappade orket och jag såg hur jobbigt det var för henne, det blev längre perioder mellan krystningarna. Jag ringde blå stjärnans veterinärjour som kostade 20kr/min och pratade med de i 20min om hur läget var, att ungen hade fastnat. Veterinären sa att jag skulle greppa tag om kroppen och dra den ur när mamman krystar, vilket jag gjorde. Det var obehagligt att ta i den lilla lealösa kalla kroppen, men jag tog mig mod och drog ur så huvudet blev fri., det rann blod från Kiaras underliv (ca 1 matsked) samtdigt som placentan vilket Kiara åt upp snabbt som attan! Veterinären sa att jag skulle torka bor hinnan från ungens nos med handduk och kolla efter hjärtslag, tyvärr fanns det inga. Kiara tittade på sin unge, inga försök att återuppliva den eller ge den mjölk, jag tror hon fattade att den redan var död i början. Därför sprang hon ner på toaletten och in i hennes låda för att dumpa och gräva ner sin döda unge där.

Kiara var utmattad, jag var utmattad. Trött som jag var gick jag tillbaka till sovrummet och la mig på sängen, väckte Haris och sa att det är hans tur att kolla henne nu. Kiara hade lagt sig i garderoben igen.

Haris väckte mig kl 08.40 och sa att Kiara håller på att föda. Kl 08.45 kom det ut en lite blå levande unge som hon slickade intensivt. Placentan blev uppäten och navelsträngen klipptes av Kiara, hon var jätte duktig. Detta slog mig hur smidigt det gick när ungen var levande, det tog bara 5 minuter för den att komma ut. Trötta som vi alla var gick vi tillbabka till sömn/vilande ett kort tag. Ungen hade hittat till Kiaras bröst så det kändes rätt tryggt.

Kl 12 gick jag och Haris ner till köket för att få i oss lite käk, Kiara sprang efter oss och jag undrade varför hon inte stannade kvar med sitt barn. Hon ville ju såklart också ha käk. Under dagens gång har vi dock märkt att hon lämnar sin unge då och då, att vi måste leda henne tillbaka till ungen och visa att hon skall ligga där. Men det kanske beror på att hon nyligen blivit mamma och inte är riktigt van med ansvarstagandet.

82 gram vägde lillen, samma vikt hade den dödfödde.

Vi hoppas att allting går bra från och med nu 🙂

2015-01-17. 62 dagar in på dräktigheten

2015-01-17. 62 dagar in på dräktigheten

Vi väntar spänt här hemma på förlossningen, det kan ske närsomhelst men det är ytterligare några dagar kvar eftersom kattungarna kommer mellan dag 63-67. Idag har jag följt och myst med henne i några timmar, lagt henne på en värmefilt. Hon har ett litet rastlöst beteende, hon kan alltså inte ligga still någonstans i mer än ca 15 minuter. Tvättar sig konstant gör hon med, så jag gissar på att det är nära. Men vi får se! 🙂